Nu löser solen sitt blonda hår

i den första gryningens timma

och breder det ut över markens vår

där tusende blommor glimma

* * *

Om tiotusen år

inunder träden går

en flicka rank och blond

med blommor i sitt hår,

och det är ännu vår.

- - -

Ljus rörer björkens gren

vid hennes panna ren,

och det är ännu hon

som jag engång haft kär,

allt det som varit är.

* * *

Det kanske var en dag som alla andra,

men det var då det lyste så i gräset

efter det korta, lätta sommarregnet

och var så långt till aftonen och natten.

En vanlig dag,

men det var då du skulle tackat solen, marken, molnen

* * *

Nu är det sommarmorgon

och jordens högtidsstund,

nu ringer blåa klockor

sin frid i helig lund

av rönnar, björk och sälg.

Nu är det jordisk helg.

---

Allt är blott jordisk frid

en stund vid sommartid.

Pär Lagerkvist (1891-1974)