Biblioteksbesök på Island
– sagor och nätverk

Eva Tolonen

Den första veckan i juni hade jag möjlighet att bekanta mig med två helt olika typer av vetenskapliga bibliotek på Island. Island med nästan 280 000 invånare och med en mycket speciell natur både påminner och skiljer sig från de övriga nordiska länderna. Språket – isländskan – skiljer sig markant från de skandinaviska språken, man kanske lyckas uppsnappa något ord här och där som man förstår eller vars betydelse man kan härleda sig till. Den isländska befolkningen är välutbildad och regeringen har bl.a. föreskrivit att alla islänningar skall ha lika rätt till tillgång av information och informationsteknologi. Idag räknar man med att ca 80 % av alla islänningar är uppkopplade till Internet via hem, arbete, skolor och bibliotek och målet är att inom en snar framtid skall tillgången till information gälla hela befolkningen. Det betyder i praktiken att invånarna också har rätt till bruk av allt det elektroniska material, som anskaffas av det isländska digitala biblioteket.

Interiör i National- och universitetsbiblioteket

Mitt första besök var det isländska National- och universitetsbiblioteket. Förberedelserna att förena det isländska nationalbiblioteket Landsbókasafn och universitetsbiblioteket Háskólabókasafn kom igång på 1970-talet och år 1978 började byggnadsarbetet. Men på grund av bl.a. finansieringsproblem gick det nästan två decennier innan byggnadsprojektet kunde avslutas år 1994. Biblioteksbyggnaden med sin röda fasad och kvadratiska form består av fyra våningar plus källare. Runt byggnaden finns en mycket grund vattendamm kallad vallgraven. Då jag besökte biblioteket var den utan vatten, men på grund av de ofta starka vindarna på Island kan det bli rätt stora vågor runt biblioteket.

National- och universitetsbiblioteket

Via huvudingången kommer besökaren direkt in i bibliotekets andra våning där låne-expedition och informationstjänsten finns. Min guide på biblioteket Anna Jensdottir berättade att den utdragna byggprocessen också hade sina fördelar, då det fanns möjlighet till förändringar främst då det gällde planering av de tekniska lösningarna i byggnaden, vilket ledde till ett välfungerande datornät med ca 80 datorer reserverade för biblioteksbesökare. Biblioteket är öppet under terminerna ända till klockan tio på kvällen på grund av önskan från studenterna, som kommer från det isländska universitet Háskóli Islands med ca 6000 studerande i 9 olika fakulterer. Inom universitet finns det en avdelning för biblioteks- och informationsvetenskap och i denna avdelnings regi anordnas en bibliotekskurs för utländska studerande samt en valbar kurs “internet för forskning “ avsedd för övriga studerande vid universitet. Internet för forskningkursen innehåller bl. a. informationssökning i bibliografiska databaser och bibliotekskataloger samt evaluering av källor.

Bibliotekssystemet – Gegnir består av en gemensam bibliotekskatalog for 10 isländska bibliotek och ett index för isländska tidskrifter. En intressant detalj i systemet är sökning av isländska författarnamn, där man först skriver in förnamnet och sedan efternamnet. Systemet är det samma som i telefonkatalogen, där förnamnet kommer först och sedan efternamnet, vilket gör det rätt svårt att hitta personen man söker, då det t.ex. kan finnas tio Anna Jónsdóttir. Nu skall systemet Libertas, som Gegnir bygger på, bytas ut till ett nytt bibliotekssystem och Aleph 500 från ExLibris i Israel har valts till nytt system. Det unika är att det nya systemet även skall inkludera statsbiblioteket i Reykjavik, övriga allmänna bibliotek samt skolbibliotek. Samtliga har haft ett eget bibliotekssystem Fengur, men nu skall alltså dessa två system Gegnir och Fengur sammanslås till ett enda nationell bibliotekssytem, som täcker hela landet. För att få en så fullständig täckning som möjligt är det meningen att även de bibliotek som varken använder Gegnir eller Fengur (ca en tredjedel av biblioteken) också skall komma med i det nya systemet. Bakom detta kan man skönja samma tankegång som gäller det digitila biblioteket - lika tillgång för alla islänningar till den information, som står till buds.

Inom det isländska digitala bibliotkeket har National- och universitetsbiblioteket ansvaret för all kontakt med databas-producenterna och förläggarna angående förhandlingar, kontrakt, samt för de finansiella och tekniska frågorna. Det första kontraktet skrevs med Encyclopedia Britannica, därefter kom Proquest, Literature Online and Literature for Schools och sedan ISI med Web of Science. Som bäst pågår förhandlingar med flera förmedlare av databaser och elektroniska tidskrifter. Som redan tidigare omnämts är alla kontrakt nationella och en inloggning är möjlig från alla hem, institutioner, företag och skolor med Internet-access.

På bibliotekets bottenplan finns nationalavdelningen, vars främsta uppgift är att uppbevara landets kulturella arv för kommande generationer. Pliktleveransen förser avdelningen automatiskt med 2 exemplar av allting som trycks på Island. Också musik- och bildmaterial som erhållits via pliktleveransen finns på avdelningen, i övrigt inrymmer byggnadens 4. våning bibliotekets musik- och filmavdelning. Det finns en läsesal som fungerar som arbetsutrymme för nationalavdelningens kunder och för att få tillträde till salen bör man ha fyllt sjutton år och arbeta med forskning eller annan undersökning, t.ex. släktforskning är mycket populärt på Island. På avdelningen finns de privata samlingarna av vilka kan nämnas Williard Fiskes schacksamling, som innehåller böcker om schack från hela världen. Här finns också alla upplagor av Nobel-pristagaren Halldór Laxness böcker skrivna på 42 olika språk. På handskriftsavdelningen, som fanns på källarplanet fick jag lära mig något om Islands historia genom att se och höra om den helt fascinerande samlingen av handskrivna texter. Här finns manuskript skrivna på skinn, sagor och folksägner, poesi och brevsamlingar i pappersformat.

En fin detalj i National- och universitetsbiblioteket: i bakgrund finns glasmosaik

Digitaliseringen är numera en viktig del av uppbevaringsverksamheten och det första projektet i bibliotkekets regi var digitaliseringen av gamla kartor (från år 1540 till år 1900), som också fick nordisk finansieringshjälp via NORDINFO. Kartorna kan nås på Internet via http://www.bok.hi.is/kort

Ett annat digitaliserings projekt Saganet (http://www.sagnanet.is) är ett samarbetsprojekt med Cornell University i USA och Árni Magnússon institutet. Meningen är att digitalisera 340 000 handskrivna sidor och 150 000 tryckta, som hör till de viktigaste verken inom det isländska kulturarvet och finns på nationalavdelningen. När dethär projektet är klart kan den som är intresserad skriva ut sidor av texterna via webben, vilket ökar avsevärt tillgången, som nu blir oberoende av plats och tid till det unika materialet.

Vestnord är ett samarbetsprojekt med nationalbiblioteken på Färörna och Grönland med målet att överföra isländska, färöiska ja grönländska dagstidningar och tidskrifter i digital form. Tidsperioden börjar från den tid publiceringen av tidningarna startade i gängse land fram till år 1920.

En helt annan typ av bibliotek, som jag besökte i Reykjavik, var Biblioteket för fiskeri och havsforskning. Som namnet visar betjänar biblioteket både Institutet för havsforskning och de Isländska laboratorierna för fiskeri. Också biblioteket finns beläget i samma byggnad på Skulagata 4 med Fiskeriministeriet i den översta våningen. Laboratorierna för fiskeri är en självständig livsmedelsforsknings- och utvecklingsenhet, som gör bl.a. uppdragsforskning till den isländska livsmedelsindustrin och på så sätt finansierar en del av sin verksamhet. Havsforskningsinstitutet är direkt underställt Fiskeriministeriet. Institutets verksamhet med undersökningar av havsmiljön samt fisk- och havsdjurbeståndet är mycket viktig förlandet. För undersökningsändamål har man tre större forskningsfartyg. Årligen utges en rapport om fiskbeståndet Nytjastornar sjávar 2001/2001– aflahorfur 2001/2002 (med ett engelsk sammandrag under rubriken Fisheries Prospects). Då jag besökte biblioteket skulle ministeriet för fiskeri följande dag meddela hur mycket torsk man under det följande fiskeåret (september 2001–augusti 2002) får ta upp ur havet. Torsken är den viktigaste fisken för Island där fisken utgör den största exportprodukten och torskfiskets volym påverkar också värdet på den isländska kronan.

På havsforskningsinstitutet arbetar 150-160 personer och på fiskerilaboratorierna 80-90 personer. Biblioteket är öppet för allmänheten men enbart personalen på Skulagatan och på de andra lokaliseringsorterna har rätt av låna böcker och andra publikationer från biblioteket. Kontakt hålls numera mest per e-post. Biblioteket sköts av två personer och Eirikur Einarsson gav mig en inblick inte bara i bibliotekets utan också av omgivningens verksamhet och som jag kort försökt återge här. För biblioteket är samarbetet med andra bibliotek inom marin- och fiskeriforskning synnerligen viktig och detta kontaktnät kommer väl tillhands då material som behövs inte finns att tillgå i de egna samlingarna. På bibliotekets hemsidor (http://www.hafro.is/Bokasafn/bokasafn.e.html) finns länkar till bibliotek inom samma verksamhetsområde, listor över webdatabaser, elektroniska tidskrifter m.fl. Den mest använda källan på hemsidorna är en ordbok över marina varelser Sjávardýraordabók med en vokalubär på tio olika språk, bl.a. norska och danska.

Nordens hus

Som en parentes i det överenskomna programmet var ett kort besök i Nordens hus, som är beläget nära National- och universitetsbiblioteket. Nordens hus är ritat av den finska arkitekten Alvar Aalto, samma arkitekt som ritat biblioteket vid Tekniska högskolan i Finland. Men det var inte arkitekturen, som jag fäste uppmärksamhet vid, utan själva biblioteket. Aldrig tidigare har jag under samma tak sett en så fin samling fack- och skönlitteratur på svenska, danska, norska, isländska och finska trängas på hyllorna.

Artikkeli on ilmestynyt aikaisemmin Tietopalvelu-lehden numerossa 4/2001